barnen är tillbaka

19 07 2010

Efter ett par veckor hos sin pappa är nu barnen tillbaka hos mig. Oh, så skönt och härligt! Jag har längtat. Men jag har också haft några riktigt bra veckor. Senaste veckan, hade jag turen och få segla med en god vän och jag lovar, det var bästa seglingsveckan nånsin! Fantastiskt väder och lagom med vind. Helt otroligt. Känner mig nöjd och glad. Nu ska barnen vara hos mig ett tag igen och det känns också bra. Det är fint att ha dem hos sig, det finns det inget som slår 🙂

Dottern och jag pratade en stund igår, det går ju lite upp och ner i humöret. Det som kändes riktigt skönt var att hon sa att hon nästan aldrig får ångest runt de vanliga måltiderna längre. Det är underbart att höra! Man märker ju att det är så, men det är skönt att få det bekräftat. Det går fortfarande framåt och jag är så lycklig för det. Vi pratade också lite om hösten och skolan och där är det självklart mer oro, iaf för mig. Målet är ju att kunna börja skolan ordentligt till hösten, och då måste vi ordna så mellanmål fungerar i skolan. lunchen ska vi fortsätta med hemma ett tag till, tills läget stabiliseras ännu mer. Men möte är bokat med skolan längre fram i augusti, så jag tror det kommer att ordna sig.

Annonser




Inte bara en Mamse…

7 07 2010

Funderar över de senaste månaderna och vilken otrolig resa detta har varit och fortfarande är. För drygt tre månader sedan så var vikten, pulsen och blodtrycket kritiskt lågt alltihop, varje dag var en kamp och oron låg som ett mörkt svart moln över huvudet på oss. Vi var livrädda, panikslagna, slutkörda och kämpade med näbbar och klor för att hitta minsta lilla halmstrå. Dagarna passerade som ett töcken, nätterna var sömnlösa, informationssökande och oroliga. Var kunde man hitta lösningen, hur kunde man finna en motivation och en drivkraft för vår dotter att vända förloppet? Maktlöst såg vi på när hon åt mindre, drack mindre och vikten fortsatte rasa. Vi kämpade, utmanade ätstörningen rejält och fick lite medvind. Vi var på rätt väg, men dottern var vid det här laget så sjuk och det akuta tillståndet behövde hanteras. Vi lades in på sjukhus och vägran fortsatte. ”Jag bryr mig inte sa dottern, jag vill inte leva” och mitt hjärta gick i tusen bitar. Men vändningen kom. Sond sattes och med den vände allt. Helt plötsligt var vi på väg åt rätt håll.

Nu klättrar vi sakta uppåt. Vi missar inga måltider, vi håller fast vi våra rutiner. Glädjen har kommit tillbaka in i livet. Ljuset i ögonen har återvänt och faktiskt, vår dotter lever livet igen. Hon är inte frisk. Men hon är på god väg. Och hon vill! Här finns inte bara världens starkaste mamma, utan också världens starkaste dotter. Hon kämpar mot ett monster. och hon hanterar det så bra.

Mitt jobb är att sköta markservicen. Hålla fast vid rutinerna. Inte kompromissa. Se till att maten står på bordet. Att mellanmålen serveras. Att inte lita på henne. Just precis, vårt jobb är att inte lita på henne. För så länge Anorexia är i närheten, så får man passa sig. Jävligt noga. Inte ge något utrymme. För då är hon där igen. Hon är manipulativ, ond och slug. Hon vill inget gott.

Det tar tid att bli frisk. Men det går, och det är dit vi är på väg. Kom ihåg det alla ni som kämpar där ute, det går att blir frisk. Och det kommer en vändning. Tro blint på det friska. Vägra acceptera något annat. Kram till er alla.





Sol och varmt

7 07 2010

Det är sol och varmt och väldigt lite att göra på jobbet. Skönt och trist. Jag gillar när det händer saker, med för lite att göra blir arbetsdagen lång. Loggade därför av idag och gick hem istället. Semester, hängmatta, sol och en målarpensel… Bättre än att göra ingenting på kontoret 🙂





Försäkringskassan förresten…

6 07 2010

… är ju inte snabba med sina utbetalningar. Faktum är att det är under all kritik. Först när man ringer och påminner så betalar de ut, dvs OM de utrett klart och efter att man stått i telefonkö i en timme. Det är tur att man kunnat jobba deltid, annars hade ju inkomsten varit noll. Inte klokt att det får vara såhär egentligen!





Försäkringsfrågan är avgjord!

6 07 2010

Dagens största wowie blev att pappan ringde och berättade att försäkringsbolaget nu avslutat sin utredning om ersättning. Som väntat så omfattades inte Anorexia av försäkringen, men tack var en tilläggsförsäkring så kommer vi att få ett engångsbelopp utbetalat från försäkringsbolaget. Det känns väldigt bra. Vi klarar oss ett tag till och kan vara hemma från jobbet utan ont i magen över uteblivna intäkter. Wowie! Tjoho!





Foto

3 07 2010

Dotterns intresse för foto ökar… över 1200 bilder på semestern. Här är några…

Detta bildspel kräver JavaScript.





hemma

3 07 2010

Hemma igen efter två veckors härlig semester. Allting har funkat riktigt bra och det är nästan så man känner sig som en  ny människa. 🙂 Igår var det besök hos mobila teamet och vägning och det gick bra. Vi har lyckats behålla vikten dessa två veckor, och det känns skitbra med tanke på att vi rört oss så mycket mer än vanligt och dottern hade en liten släng av dålig mage ett par dagar. Men att få vara lite som vanligt har varit skönt och avkopplande och det får vara värt att vi inte gick uppåt de här veckorna.

Barnen åker nu till pappan ett par veckor och jag går tillbaka till jobbet. Det känns skönt att kvällarna är långa och härliga, så man kan njuta av den ljuva svenska sommaren i alla fall…

Förresten… skönt att vi tog med lite sol och värme hem, eller hur 🙂