Bli frisk från Anorexia

30 11 2010

Länge sen det kom en uppdatering ifrån oss, och tänkte det var dags för det. Det är inte en lätt match att bli frisk från Anorexia om du varit riktigt fast i sjukdomen. Vår vändning kom ju efter vi varit inlagda nån vecka, och sen dess har vi kämpat på framåt och det har gått väldigt bra för oss. Sakta, kryper vikten uppåt. Rekommenderad max viktuppgång är 0,5-1 kg i veckan och det har vi inte riktigt klarat av men vi har ändå klarat att gå upp något varje vecka, och inte minskat i vikt, vilket är fantastiskt bra. Vi har fortfarande en bit kvar till normalvikten, men börjar närma oss. Trots att vi passerar dotterns egna ”gränser” så går det lättare och lättare. Men det är ändå fortfarande långt ifrån frisk. Vi behöver fortfarande påminna om alla måltider och se till att de serveras. Humöret pendlar och självkänslan är inte på topp. Det finns saker att jobba med fortfarande… Vi åker fortfarande hem varje dag och lagar lunch. Så småningom hoppas vi förstås att  lunch i skolan kan introduceras…

En jobbig sak är att dotterns kontakt på ÄS som hon talat med, ska sluta och vi inte vet hur det kommer att bli. ÄS själva lämnade alldeles för stor frihet till dottern att bestämma hur fortsättningen ska se ut, iaf enligt oss föräldrar… Vår dotter är klok som en uggla, men det är ändå väldigt svårt för en flicka på 14, med kraftiga ätstörningar, att ta rätt beslut för fortsatt behandling för att bli frisk från anorexia.

Dottern har ju fått mycket av livsglädjen tillbaka igen. Hon som sa att hon inte ville leva och bara dö, umgås idag flitigt med sina vänner, skrattar och är riktigt glad och nöjd. Tonårshumöret har anlänt och ingen är gladare än jag att det är här… 🙂 Det känns befriande att ibland tom kunna vara arg på henne 🙂 Det känns friskt och naturligt… I dagarna fick vi också en liten hundvalp i familjen. Stor glädje förstås och lyckan är fullkomlig 🙂 Det är pappan som köpt hunden, men det känns som den hör även till min lilla familj och det är snudd på delad vårdnad om den också, haha… den är underbar 🙂

 

Annonser




Det finns ett liv därute

14 09 2010

Under ganska lång tid har jag bara haft ett fokus. Det har varit att få ut ätstörningen ur våra liv och få min dotter frisk. Vi har börjat resan tillbaka och det går riktigt bra. Visserligen tar vi en dag i taget fortfarande, men långsamt… långsamt… så får jag plats med andra saker i  mitt liv och inser att i och med att läget blir bättre, att det finns ett liv utanför våra väggar. Vad skönt det känns. Och lite ovant.

Det är lätt att blogga och skriva nya inlägg när hjärnan går på högvarv kring ett ämne. Börjar förstå att många tar omtag och börjar nya bloggar eller helt slutar blogga. Men vad ska jag själv göra? Och vad ska jag blogga om? Än så länge fyller min blogg en funktion. Men vi får se. Fortsättning följer…





Hur svårt kan det va?

18 08 2010

Som husägare och ensam mamma får man sällan välja vilka uppgifter man vill ha här hemma. Jag är ju liksom ansvarig för allt, hur jag än vrider och vänder på det. Ganska ofta är det en fördel, men ibland också en nackdel 🙂 Har ganska länge haft problem med mina toaletter. Och jag menar, finns det nån som känner att ”oj, vilken rolig uppgift! Avloppen tar jag hand om!”… skulle inte tro det va… Mina toaletter är gamla och skruttiga, igenkalkade och vattenrinniga… Som tur är så har alltid den ena fungerat när den andra har bråkat. Men så för några veckor sen så vägrade den ena att samarbeta alls. Den bara vägrade fylla på vatten i behållaren, förmodligen har den kalkat ihop helt och hållet. Det värsta var att det var min favorittoa. (haha) Så efter några veckors felsökning och stoppa huvudet i sanden var det bara att bita ihop och byta toalettstol. Jag menar, hur svårt kan det va? Inte särskilt svårt.

Skred till verket, full av entusiasm.  Sökte på nätet och hittade en arbetsbeskrivning på Bauhaus. Perfekt. Tack google 🙂 Sen åkte jag för att köpa en toalett. Det gick också bra. Förutom att det är inte helt enkelt att bära en toalett själv, få in den i bilen  osv… Men det är klart, är man världens starkaste mamma, ja då går det ju 😉  Skruvade bort toaletten och insåg att kranen stod och droppade… Hm. Det var ju inte så bra. Tur det följde med en ny kran. Bara att byta. Men trots att man är en mamse, så lyckades jag inte stänga av huvudkranen till vattnet. Den satt för hårt. Men alltså, att byta kranen i alla fall, det går ju snabbt och jag menar… hur svårt kan det va?

Ganska svårt visade det sig när det sprutar vattnen på fullt tryck… (Undvik prova detta själva, jag kan berätta att det kommer ganska mycket vatten på kort stund när man har fullt tryck…) Att sätta tillbaks kranen var lika omöjligt som att få på den nya, men att hålla för kranen allt man orkar visade sig fungera ganska så bra. Bara ett problem… hur får man av vattnet när huvudkranen befinner sig i ett annat rum, och du inte kan släppa utan att få en vattenskada i badrummet? Som tur var hade jag telefonen i fickan och kunde ringa en livlina.

-”Det är lite bråttom”… haha snacka om stark underdrift… Fick hjälp med kranen iaf (tack) och kunde sen fortsätta projekt toalett. Resten gick relativt smärtfritt. Toan är på plats, och spola är underbart. Så… hur svårt kan det va? Inte särskilt 😉





Skolavslutning

11 06 2010

Igår hade barnen skolavslutning. Pojken slutar 5an och byter skola, och det var sista avslutningen i kyrkan på väldigt länge. Ett kapitel stängs och man går vidare. Nästa år är båda barnen på samma skola igen. Flickan var med på skolavslutningen. Cyklade till skolan med de andra tjejerna och hade en helt vanlig avslutning. Vilken seger! För bara några månader sedan var vi på sjukhuset och det var dropp och sond och uppförsbacken kändes riktigt lång. Det känns alldeles fantastiskt, och jag känner mig otroligt lycklig 🙂 Dottern ska få sommarlov. Hon också! Som alla andra ungar.





som bortblåst…

30 05 2010

Äntligen är det dåliga humöret som bortblåst igen. Orsaken till det är ganska enkel… världens sötaste hund (och ångestlindrare) kom och hälsade på och stannade ett par dagar. Underbart med en mjuk liten vän!





Så målmedveten…såå lycklig!

6 05 2010

Vår dotter har alltid varit så extremt målmedveten och när hon bestämt sig för något så är det så gott som omöjligt att ändra på. Det har vi ju varit smärtsamt medvetna om när kilona rasat det senaste året… Desto skönare nu när det blivit en vändning och hon kör lika hårt åt andra hållet.

Idag var det vägning på ÄS igen. Och när jag träffade dottern ikväll så sa hon glatt, Mamma, jag hade gått upp idag! och gjorde en high five. Hur tror ni det kändes?? 😀

Jag vet precis vad hon siktar på. Hon vill tillbaka till skolan. Så stark och målmedveten. Det är klart att det var lite ångest efter vägningen, men hon hanterar den bra nu och den går över fortare. Jag vet att hon är långt från frisk och att imorgon är en ny dag. Men idag är jag i alla fall sååå lycklig!





bloggtrött

18 04 2010

Ibland går det lite trögt med bloggandet…. Orden vill inte riktigt formulera sig i skrift och det kommer inte ut några nya inlägg. Tror nog det kan vara flera som känner som jag, (eller?) för många bloggar som jag följer nu är dåliga på att uppdatera de också. Kanske är det våren som lockar istället? Så man tittar in på bloggarna och blir lite besviken när det inte finns så mycket nytt att läsa. Ivrigt påhejad av vännerna som saknar mina inlägg så skärper jag till mig igen och krafsar ner lite ord och tankar.

Efter en svacka i förra veckan, fick vi permissionsförbud några dagar. Det var förstås ett bakslag och det var motigt och tungt för dottern, men hon bet ihop och ”åt sig ut” på nya permissioner. Så nu har dottern och jag har haft en bra helg igen. Nästan hela helgen sjukhusfri, och vi har träffat vänner, tittat på film och fått mysa tillsammans. Det har varit bra. Riktigt bra. Längtar till vi är friska och har slängt ut den här förbannade sjukdomen helt och hållet. För oj, vad bra man kan ha utan den 🙂