Visst behöver Sverige debatten om träningshets!

Länge sedan jag skrev ett inlägg nu. Förhoppningsvis har jag inga följare kvar 😉 Med det menar jag att många som följde mig för några år sedan och som var trogna läsare, också hade barn med anorexia eller andra ätstörningar. Jag hoppas ni har annat att göra idag och att era barn är friska och mår bra. All kärlek till er!

Vår väg har varit både rak och krokig och jag bloggar inte längre om ätstörningar. Men som i mitt förra inlägg så kommer ibland en artikel som är värd att delas…

Sällsynt bra skriver Lisa Jisei i sitt debattinlägg i tidningen metro, ”Den som bara tränar tre gånger i veckan har inget att komma med” Som vanligt på den här typen av inlägg i debatten så väller kommentarerna in, en hel del med starka åsikter som förstås inte har en aning om vad de talar, i alla fall inte när det gäller sjukdomen ortorexi. Sen naturligtvis många fina, bra kommentarer också. Och de som försvarar och anklagar. Jag misstänker att det är de som är i riskzonen att ramla dit eller värre ändå, redan är där.

Lisa säger att hon ser besvikelsen i ögonen på de anhöriga när hon trillar dit igen. Lisa, jag är inte säker på att det är besvikelse du ser. Jag tror att det du ser är skräck! Skräcken över att som anhörig eller vän inte orka kämpa så mycket som krävs, och även om man nånstans vet att man ska klara det, så finns skräcken över att den tuffa resa och ofta maktlösa kamp, man behöver göra för att stötta den man älskar att återta kontrollen.

De flesta vill förstås träna och må bra, och får en kick när de överträffar sig själva i mängd, styrka etc. Somliga tränar för att följa kropps- och skönhetsideal. För vissa handlar det bara om att bli av med den ångest som finns i kroppen. Men när passeras gränsen från det hälsosamma till det alldeles ohälsosamma och överdrivna? Är det kanske när träningen tar över ditt liv? När det enda du tänker på är ditt nästa träningspass. När du undviker alla sammanhang som förhindrar dig att träna. När du aldrig känner dig nöjd hur mycket tid du än lägger på din träning. Ja, då är det nog så att gränsen är passerad. Är du där?

”Sverige behöver inte en debatt om farorna med träning och hälsosam kost”, sägs det. Jo, det gör vi. Nu. avslutar Lisa Jesei sitt debattinlägg. Jag är benägen att hålla med. Visst behöver Sverige debatten.